Pollenkvalitet, idealt protein och varför proteinbalans avgör bisamhällets framtid

|21/02, 2026

Pollenkvalitet, idealt protein och varför proteinbalans avgör bisamhällets framtid

Pollen är naturligt den enda källan till proteiner, vitaminer och fetter som bina livnär sig på. Samtidigt har den en stor variation i sammansättning, precis som växterna den kommer ifrån uppvisar stor biologisk mångfald.

Således:

Vi vet mycket väl vilken proportion av essentiella aminosyror som utgör det ideala proteinet (det som tillför de essentiella aminosyrorna i exakta proportioner enligt behov, utan överskott och utan brist) för bin, och detta har varit känt sedan år 1953 (1, 2).

Vi vet också att detta ideala protein bör utgöra mellan 30 och 45–50 % av det totala proteininnehållet.

  • Vi vet också att bina konsumerar mellan 7,15 och 9 % protein av den totala föda de intar (4). I praktiken riskerar därför ett foder med proteininnehåll under 9 % att inte täcka binas proteinbehov, och det är då olämpligt att kalla det för ett ”proteinfoder”.

Alltså är binas näringsbehov relativt fasta (icke-fluktuerande) och väl kända.

Å andra sidan är pollensammansättningen variabel. I naturen finns både pollenkällor vars sammansättning ligger mycket nära binas näringskrav (enligt de Groot), men också källor med näringsmässigt fattigare pollen. Dessutom finns det växter som producerar pollen som till och med kan vara toxiskt för bin.

Vi kan säga att:

  • I regel motsvarar pollen med över 20 % råprotein (C.P. – crude protein) bisamhällets näringsbehov. Under perioder med intensivt nektardrag skulle behovet snarare vara pollen med över 25–30 % C.P., eftersom insamling och invertering av kolhydrater från nektar sker med proteinförbrukning. Denna proteinnivå uppnås naturligt endast undantagsvis och mycket sällan. Dessutom uppstår ofta en kvantitativ brist, eftersom dragbin prioriterar nektar och ignorerar pollenkällor. Detta leder till det välkända slitaget och avfolkningen under intensiva nektardrag, något som skulle kunna undvikas genom en god proteintillförsel. (5, 6, 7, 8)
  • Pollen med mindre än 20 % råprotein uppfyller inte helt binas näringsbehov. Vid tillgång till sådant pollen kommer bina att använda sina kroppsliga proteinreserver i den mån de finns. När dessa reserver töms uppstår minskad livslängd (och minskad populationsstorlek), sämre motståndskraft mot sjukdomar och toxiner, minskad mängd yngel och försämrad yngelkvalitet, sämre spermakvalitet hos drönare samt sämre kvalitet på uppfödda drottningar. (5, 6, 7, 8)

Under aktiva säsongsperioder, när bisamhället har stora mängder yngel men en begränsad eller uttröttad vuxenpopulation – och därmed höga kvantitativa näringskrav (protein, kolhydrater, vatten) – kan honungsreserver och kroppsliga proteinreserver förbrukas på bara några dagar. Konsekvenserna blir då de ovan nämnda: synlig avfolkning, minskning eller stopp i yngeltillväxten, sjukdomstecken samt försämrad kvalitet på drottningceller och drönare.

En tillfällig situation såsom:

  • en köldperiod på några dagar,
  • ihållande regn som hindrar dragbin från att flyga,
  • torka,
  • förlust av dragbin av olika orsaker,
  • ett överskott av utvecklande yngel samtidigt som den vuxna populationen är otillräcklig,

kan snabbt sänka bisamhällets status (vuxenpopulation, larvpopulation, kroppslig proteinreserv, allmän hälsa). Detta får långsiktiga konsekvenser för den bioproduktiva kapaciteten och återhämtningen sker långsamt – ofta över mer än en bigeneration. Det tar ca 12 veckor för återhämtning.

Näringsbrister efter den 1 juli, då dagslängden och äggläggningen naturligt minskar, påverkar även proteinreserverna hos vinterbina. Detta kan leda till onormalt stora förluster under övervintringen eller till och med redan under hösten.

  • Polyfloralt pollen ligger betydligt oftare nära det ideala förhållandet mellan essentiella aminosyror och uppfyller därmed binas näringsbehov bättre än monoflorala pollensorter. (5, 6)

I konceptet ”idealt protein”, som först fastställdes av A. de Groot, definieras det exakta kvantitativa förhållandet som varje essentiell aminosyra ska ha i relation till de andra. Om en eller flera essentiella aminosyror finns i lägre mängd än det optimala, minskar proteinets biodisponibilitet i motsvarande grad.

Till exempel:

Vid solrospollen har tryptofan ett värde på 0,14–0,26 g per 100 g protein, medan det i det ideala proteinet ska vara 1 g per 100 g protein. Metionin ligger på 0,27–0,54 g per 100 g protein, istället för 1,5 g per 100 g protein enligt de Groots fastställande.

Detta innebär att proteinets biodisponibilitet i solrospollen sjunker till endast 14–26 %, vilket motsvarar den begränsande aminosyran (tryptofan) i förhållande till det ideala värdet.

Om solrospollen innehåller 13–14 % råprotein, innebär det att det faktiskt användbara proteinet för bina endast motsvarar 1,82–3,64 % av den totala massan av det intagna pollenet (det vill säga 14–26 % av de 130–140 g/kg råprotein), om pollenet är monofloralt och inte kompletteras med pollen som innehåller mer tryptofan och metionin.

Det betyder att 74–86 % av råproteinet – skillnaden mellan råproteinhalten (13–14 %) och den biodisponibla delen (1,82–3,64 %) – inte kan utnyttjas utan tillskott av tryptofan och metionin från andra pollenkällor eller proteinfoder. (9)

Detta mönster upprepas i större eller mindre grad för de flesta monoflorala pollensorter, där en del av råproteinet går förlorat på grund av bristande biodisponibilitet.

När det gäller polyfloralt pollen är fenomenet mer sällsynt eller av mindre omfattning, tack vare den ömsesidiga kompletteringen mellan olika pollensorters aminosyraprofiler.

  • På norra halvklotet är den naturliga tendensen att växter under sommaren – och allt mer mot slutet av den aktiva säsongen – producerar pollen med successivt lägre proteinhalt. Växter med otillräckligt proteininnehåll i pollenet är exempelvis korgblommiga växter (solros, tistlar, åkertistel, maskros, höstfibbla, kronärtskocka, rovor, rudbeckia, safflor, cikoria, blåklint m.fl.), alla enhjärtbladiga växter, akacia, lavendel, bovete och blåbär. (5, 6, 8, 10, 11, 12, 13)
  • I områden med intensivt jordbruk, monokulturer och/eller under torra år förstärks denna tendens till proteinutarmning, särskilt genom minskad floristisk mångfald. Samtidigt minskar även den totala mängden pollen under dessa förhållanden, vilket ytterligare förstärker de naturliga konsekvenserna av sjunkande proteinnivåer i pollenet. (5, 6)
  • Bisamhällen klarar proteinbrist bättre än samhällen som har svärmat eller svärmar i utveckling, tack vare förhållandet mellan vuxna bin och larver. (5, 6, 8, 11)

Ur teknisk synpunkt kan följande rekommendationer ges:

  • Under den andra delen av säsongen bör biodlaren noggrant observera mängden fodersaft (gelé) runt larverna i varje bigård och i varje kategori av samhällen (produktionsamhällen, avläggare, etc.). Om en minskning i rikligheten observeras bör man ingripa med kompletterande proteinutfodring. (5, 14)
  • En funktionell generation bin (för exempelvis invintring, delning, uppfödning av avelsdjur, drag, pollinering m.m.), som förbereds för en specifik period, kan behöva upp till 80 dagars kompletterande proteinutfodring i förväg, beroende på mängden kroppsligt protein i kolonin.

Bin kan ha mellan 21 och 67 % protein i kroppen. Värden mellan 21 och 40 % anses vara patologiska och leder till minskad livslängd och nedsatt biologisk kapacitet. Återhämtning av proteinreserven från låga nivåer till normala nivåer över 40 % kan ta upp till 80 dagar – vilket motsvarar livslängden för flera bingenerationer.

Även under förhållanden med proteinbrist kan en situation med riklig kroppslig proteinreserv förhindra en omedelbar utarmning, och därmed kan både en hög och en låg nivå av proteinreserv ärvas transgenerationellt. (5)

Proteinutfodring bör ske med foderdeg som innehåller minst 9 % råprotein (C.P.), med så god palatabilitet som möjligt (attraktivitet som påskyndar konsumtionshastigheten och beror på ingrediensernas kvalitet) och så hög smältbarhet som möjligt (andelen ämnen som assimileras av organismen efter digestion och intestinal absorption i förhållande till osmältbara ämnen som belastar tarmen).

Om pollen används som ingrediens i proteinfoder (fast föda) bör flera villkor uppfyllas:

  • Det ska samlas in endast från mycket friska samhällen, helst från den plats där de samhällen som ska få det som foder befinner sig. En stor population i ett samhälle ska inte betraktas som en säker indikator på hälsa, eftersom en överdriven äggläggning hos drottningen kan leda till obalans, utmattning, sårbarhet och ökad mottaglighet för sjukdomar.

Det är känt att pollen kan fungera som vektor för välkända sjukdomar såsom kalkyngel, amerikansk eller europeisk yngelröta samt nosema. (15, 16, 17, 18, 19, 20)

Ett enda samhälle med kalkyngel eller som bär mer aggressiva bakteriestammar kan bli en smittkälla för alla samhällen som konsumerar pollen som samlats in från det. Den epidemiologiska och immunologiska risken ökar i takt med att avståndet mellan det utfodrade samhället och det samhälle som samlade pollenet ökar, samt i takt med minskad noggrannhet i hanteringen under hygieniska förhållanden.

Pollen från en biodlare kan innebära risk för en annan biodlares närliggande bigård, och pollen från en bigård kan vara riskabelt för en annan bigård hos samma biodlare. Därför rekommenderas att förflyttningen av insamlat pollen mellan bigårdar hålls så begränsad som möjligt.

För att minska risken kan laboratorieanalyser utföras, men det bör nämnas att varje samhälle som samlar pollen har sin egen hälsosituation. För att få ett representativt prov och säkerställa fortsatt trygghet måste pollenet homogeniseras mycket noggrant. Samtidigt har laboratorieutrustning sina egna begränsningar när det gäller att upptäcka risksituationer.

  • Sterilisering av pollen rekommenderas inte, eftersom effektiva steriliseringsmetoder är förknippade med försämring av näringsvärdet genom molekylär nedbrytning av näringsämnen som processen orsakar eller främjar. Detta sker både genom omedelbar oxidation och denaturering av vissa molekyler (fetter, vitaminer, aminosyror) och genom att oxidation efter desinfektion främjas eller påskyndas över tid, om pollenet inte konsumeras omedelbart efter sterilisering. (22, 23)
  • Uppvärmning av pollen över 40 grader ,  försämrar också näringsvärdet – inte bara genom denaturering av vitaminer utan även genom denaturering av proteiner – utan att påverka attraktiviteten. (24, 25, 26, 27)
  • Giftigt pollen (t.ex. Ranunculus spp., Tilia spp., Ambrosia, Rhododendron, Echium vulgare, Veratrum album, Gelsemium, Aesculus californica, Lupinus spp.) eller pollen med lågt näringsinnehåll (monokotyledoner, barrträd, Alnus, Corylus, Ambrosia, eukalyptus m.fl.) bör undvikas.
  • Pollen bör helst vara polyfloralt och ha en proteinhalt (C.P.) på minst 20 % (med laboratoriebestämd C.P.-halt där det är möjligt). Efter blandning med kolhydrater (fodrets energikomponent) ska den slutliga blandningen inte vara rinnande och innehålla minst 9–10 % protein.

I praktiken innebär detta att för att erhålla ett foder med 10 % C.P. måste pollen med 25 % C.P. utgöra 40 % av den totala blandningen, och pollen med 20 % C.P. – 50 % av blandningen.

Pollen av god kvalitet produceras av växter som: Rosaceae, Brassicaceae (raps), Salicaceae (Salix spp.), Cucurbita spp., Papaver spp., Phacelia, vissa Fabaceae samt äkta kastanj.

Ur biologisk säkerhetssynpunkt är det därför bäst att undvika pollen, eller att använda lokalt pollen från samma koloni om den varit frisk under produktionsperioden, eller som kompromiss från friska samhällen i samma bigård som den koloni som senare ska konsumera det.

För att uppfylla näringskraven måste pollenbaserad foderdeg innehålla minst 9 % C.P., bestå av polyfloralt kvalitetspollen, eventuellt i kombination med andra proteinkällor för att uppfylla kraven på essentiella aminosyror i proteinets sammansättning.

För att undvika försämring av näringsämnen ska pollen från insamling till inblandning i den slutliga blandningen enbart konserveras genom frysning.

Om pollenersättare eller fast proteinfoder används måste detta:

  • innehålla minst 9 % protein i den blandning som ges till bina,
  • ha begränsande aminosyror i balans, utan brister och utan överskott i förhållande till det ideala förhållandet (enligt det ideala proteinet), och det ideala proteinet (essentiella aminosyror i perfekt balans) ska utgöra minst 30 % av det totala proteinet.

Utan att denna förutsättning uppfylls har proteinet, även om det förekommer i deklarerad mängd, inte det förväntade biologiska värdet, utan ett reducerat värde – liknande situationen i monofloralt pollen.

Överskott av icke-biodisponibelt protein är endast ballast som tvingar organismen att metabolisera och eliminera det i form av enkla ämnen (urea, urinsyra etc.).

  • innehålla så lite svårsmälta ämnen som möjligt (överskott av mineraler, fibrer, stärkelse etc.) som belastar tarmen,
  • vara palatabelt (väl konsumerat av bina), utan vilket det inte uppnår sitt syfte,
  • ge synliga biologiska effekter på mängden fodersaft (gelé) runt små larver, mängden uppfött yngel (på våren) och på populationens styrka (närhelst det används),
  • komma från tillförlitliga, certifierade och sanitetssäkrade källor,
  • inte innehålla importerat pollen eller pollen insamlat långt från de kolonier som konsumerar fodret (eftersom det kan innehålla nya patogener, mer eller mindre farliga och/eller sådana som det lokala biet saknar immunitet mot).

Bina behöver dock proteinfoder även före det första pollendraget, i samband med att yngeluppfödningen inleds.

Under den aktiva säsongen, även när pollen av god kvalitet finns tillgängligt, uppstår särskilda situationer i kolonier som inte kan samla den mängd pollen de behöver (t.ex. kolonier involverade i reproduktion eller ännu outvecklade samhällen), samt vid ogynnsamma väderförhållanden som hindrar flygning – då alla kolonier lider i avsaknad av kompletterande utfodring.

I slutet av den aktiva säsongen är pollen visserligen närvarande, men uppfyller i de flesta fall inte kvalitativt och/eller kvantitativt binas behov, och den förberedelse inför invintring som den ger är inte maximal i förhållande till binas genetiska potential.

Situationer där proteinutfodring rekommenderas:

  • Efter rensningsflygningen och i samband med att äggläggningen inleds i slutet av vintern, innan vinterklotet helt har lösts upp – fram till de första pollendragen, för att ge ett försprång i samhällsutvecklingen med sikte på de första dragen och större möjlighet/kapacitet för tidig förökning.
  • Under perioder med dåligt väder före det första produktionsdraget.

Referenser:

1. A. de Groot, Protein and amino acid requirements of the honey bee. Physiol. Comp. Oecol. 3, 197–285

2. R. Oliver and V. Ricigliano, A COMPARATIVE TRIAL OF THE POLLEN SUBS Part 5: Revisiting de Groot ABJ November 2021 https://scientificbeekeeping.com/a-comparative-trial-of-the-pollen-subs-part-5-revisiting-de-groot/

3. R. Oliver, A COMPARATIVE TRIAL OF THE POLLEN SUBS Part 5: De we need to Revise de Groot ABJ December 2021, https://scientificbeekeeping.com/a-comparative-trial-of-the-pollen-subs-part-6-do-we-need-to-revise-de-groot/

4. Altaye, S. Z., Pirk, C. W. W., Crewe, R. M., & Nicolson, S. W. (2010). Convergence of carbohydrate-biased intake targets in caged worker honeybees fed different protein sources. Journal of Experimental Biology, 213(19), 3311–3318. https://doi.org/10.1242/jeb.046953

5. C. Julean, D. Popovici, I. Pandur, L. Stef, A. Marcu, I. Pet, E. Simiz, O. Colibar, Body Protein Reserve and Possibilities for Improvement in Honey Bee Colonies – Review, Scientific Papers Animal Science and Biotechnologies (Jul 2023), Vol. 55, no. 2

6. Lipinski, Z, Honey Bee Nutrition and Feeding In Temperate/Continental Climate Of The Northern Hemisphere, Olsztyn A.D., 2018,

7. Somerville D. C., (2000) Honey bee nutrition and supplementary feeding, NSW Agriculture

8. Black J. (2006) Honeybee Nutrition Review of research and practices, A report for the Rural Industries Research and Development Corporation, Barton, A.C.T. : RIRDC, RIRDC publication, no. 06/052

9. Susan Nicolson, Hannelie Human. Chemical composition of the ‘low quality’ pollen of sunflower (Helianthus annuus, Asteraceae). Apidologie, Springer Verlag, 2013, 44 (2), pp.144-152. 10.1007/s13592- 012-0166-5. hal-01201282

10. Bruna Estefânia Diniz Frias, Cosme Damião Barbosa & Anete Pedro LourençoPollen nutrition in honey bees (Apis mellifera): impact on adult health, Apidologie volume 47, 2016

11. Vasilis Liolios Chrysoula Tananaki, Maria Dimou, Dimitrios Kanelis, Georgios Goras, Emmanouel Karazafiris and Andreas Thrasyvoulou Ranking pollen from bee plants according to their protein contribution to honey bees, May 2016, Journal of Apicultural Research 54(5):1-11

12. Maciej Sylwester Bry´s, Patrycja Skowronek and Aneta Strachecka 2021Pollen Diet—Properties and Impact on a Bee Colony Insects, 12(9), 798

13. Somerville D.C. (2001) Nutritional Value of Bee Collected Pollens, NSW Agriculture

14. R. Oliver, Fat Bees – Part 1, ABJ August 2007, https://scientificbeekeeping.com/fat-bees-part-1/

15. L. Haroune, S. Saibi, I. Rabbat, Y. Loranger, M. L. Tissier, Multidimensional assessment of nutritional composition, contaminants and biological properties of bee pollen, Applied Food Research, Volume 5, Issue 2, 2025 https://doi.org/10.1016/j.afres.2025.101223

16. R. Sokół, M. Michalczyk; Detection of Nosema spp. in worker bees, pollen and bee bread during the honey flow season; ACTA VET. BRNO 2016, 85: 261-266; doi:10.2754/avb201685030261

17. M. Higes, R. Martín-Hernández, E. Garrido-Bailón, P. García-Palencia, A. Meana; Detection of infective Nosema ceranae (Microsporidia) spores in corbicular pollen of forager honeybees. PMID: 17651750 DOI: 10.1016/j.jip.2007.06.002

18. G. Sgroi & 12 col.; Bees on the run: Nosema spp. (Microsporidia) in Apis mellifera and related products, Italy; PMCID: PMC11743364 PMID: 39834918

19. Kenya E Fernandes, Elizabeth A Frost, Madlen Kratz, Dee A Carter; Pollen products collected from honey bee hives experiencing minor stress have altered fungal communities and reduced antimicrobial properties. PMID: 38886123 PMCID: PMC11210501 DOI: 10.1093/femsec/fiae091

20. K. de Sousa Pereira, I. Meeus, G. Smagghe; Honey bee-collected pollen is a potential source of Ascosphaera apis infection in managed bumble bees. PMCID: PMC6414677 PMID: 30862950

21. Narender Raju Panjagari; Principles of the Food Processing & Preservation; https://ebooks.inflibnet.ac.in/ftp1/, Cap. 33 Effect of Ionizing Radiations on Food Nutrients

22. Arapcheska M., Spasevska H., Ginovska M. „Effect of Irradiation on Food Safety and Quality.” Current Trends in Natural Sciences, 9(18), 100-106, 2020.

23. R. Indiarto,A. Nanda I. and E. Subroto; „Meat Irradiation: A Comprehensive Review of Its Impact on Food Quality and Safety.” Foods / MDPI, vol. 12, issue 9, 1845, 2023

24. A. Dietz, Causes of nutrient deficiency in stored pollen for development of newly emerged honey bees, pp, Proc. Intern. Jubilee Beekeeping Congr., 20th, Bucharest, с. 222

25. Işik A., Özdemir M., Doymaz I.; Effect of hot air drying on quality characteristics and physicochemical properties of bee pollen; FOOD SCIENCE AND TECHNOLOGY, vol.39, no.1, pp.224-231, 2019

26. O. Anjos, N. Seixas, C. A.L. Antunes, M. G. Campos, V. Paula, L. M. Estevinho; Quality of bee pollen submitted to drying, pasteurization, and high-pressure processing – A comparative approach; Food Research International, Volume 170, August 2023, 112964

27. Popovici, D. C., Balint, A, Colibar, O.M., Aspecte noi și vechi în îngrijirea albinelor: Nutritia, Nosemoza, Ed. Brumar, Timișoara, 2015,

28. D. C. Popovici, Testing the effectiveness of a nutritional supplement based on carbohydrate-protein substitutes during the replacement period of wintering honeybees, Apimondia 2025, poster presentation, PP – 415

29. O. Craiu, Testing the palatability of some protein supplements administered in honeybee supplementary feeding late in winter, Apimondia 2025, poster presentation, PP – 414.

30. R. Oliver, A Comparative Trial of the Pollen Subs 2020: Part 3, ABJ September 2021, https://scientificbeekeeping.com/7457-2/