Många biodlare kontrollerar förekomsten av protein i bisamhället genom att titta efter bibröd i ramarna. Men detta räcker inte för att få en fullständig bild av samhällets proteinstatus. Det mest avgörande är att undersöka hur larverna ser ut.
På larvnivå blir proteinbristen tydlig. Första bilden visar larver som lider av proteinbrist, medan andra bilden visar larver som får tillräcklig mat. Även om det finns bibröd i kupan kan larverna vara dåligt utfodrade.
Bin som kläcks från larver som haft proteinbrist har sämre start i livet – de får lägre proteinreserver och kan få nedsatt minne, sämre inlärningsförmåga, orienteringsproblem, minskad flygeffektivitet och förändrat beteende.
Det är viktigt att förstå att ett bi som har eller saknar tillräckligt med kroppsligt protein ändå ser likadant ut på utsidan, eftersom de har samma kitinbaserade "skal". Därför är det lätt att missa tecken på proteinbrist – vi är helt enkelt inte vana vid att upptäcka dem i tid.
Bisamhällen som leder av proteinbrist! Larverna saknar fodersaft och det leder till undernäring.
Bisamhälle som har fått riklig med foder. Larverna simmar i riklig med fodersaft.