Därför ska du inte låta bisamhället ta fram nya drottningar själv

En fråga jag ofta stöter på är: ”Kan man inte bara låta bina själva ta fram en ny drottning om den gamla försvinner?”
Det låter logiskt i teorin – bina vet ju vad de gör, eller hur?
Men i praktiken är det långt ifrån en idealisk lösning, särskilt om du vill ha starka och hållbara samhällen.

Vad händer när en drottning försvinner?

När en drottning dör eller försvinner ur kupan försvinner också hennes feromoner – de doftsignaler som håller samhället i balans. Det tar inte lång tid innan samhället reagerar. Bina går in i krisläge och börjar snabbt dra upp nya drottningceller, så kallade nödceller.

Men här uppstår problemet: dessa nödceller byggs ofta på larver som är för gamla för att utvecklas till fullgoda drottningar. Ju äldre larven är, desto sämre blir drottningen. Resultatet blir ofta det vi biodlare kallar för en ”arbetarbidrottning” (arbetsbi liknade drottning)– en drottning med sämre fertilitet, mindre spermateka, lägre äggproduktion och kortare livslängd.

Dessutom kläcks dessa sämre drottningar ofta först, och de river snabbt ut de andra drottningcellerna innan de hinner kläckas – även om dessa potentiellt hade blivit mycket bättre drottningar.

Ett dolt problem: stillabyte som kommer för sent

En annan risk med dessa nöddrottningar är att de ibland funkar – till en början. Hon kan lägga några ägg, tillräckligt för att samhället ska acceptera henne tillfälligt. Men bina känner snart att något inte stämmer – drottningen är inte tillräckligt produktiv, och samhället vill göra ett stillabyte.

Problemet? Detta sker ofta på sensommaren eller tidig höst – när det inte längre finns drönare tillgängliga för parning. Då hamnar du med ett samhälle som antingen:

• blir helt drottninglöst, eller

• har en o-parad drottning som går kvar över vintern och börjar lägga puckelägg på våren.

Tre typer av drottningceller

För att förstå varför nödceller inte är optimala, behöver vi skilja på de olika typerna av drottningceller som kan förekomma:

1. Svärmceller
   Dessa byggs när samhället förbereder sig på att svärma. Drottningarna som föds ur svärmceller är ofta av god kvalitet, men risken är att de för vidare en stark svärmningsinstinkt – något de flesta biodlare vill undvika.

2. Stillabyte celler (tyst byte)
   Här har samhället i lugn och ro bestämt sig för att byta ut en drottning som är gammal eller underpresterar. Den här typen av celler ger oftast mycket bra drottningar, eftersom larverna väljs ut i rätt ålder och samhället har gott om resurser.

3. Nödceller
   Uppstår hastigt vid drottningförlust. Dessa är ofta byggda på larver som är 3–4 dagar gamla – vilket är för sent för att bli en stark drottning. Resultatet är sämre drottningar och ett svagare samhälle. Dessutom kan finnas mellan 10 till 30 tal celler i ett samhälle som har tappat sin drottning.

Ta kontroll över drottningbytet

Som biodlare är det vår uppgift att ta ansvar för kvaliteten i våra samhällen. Att låta bina själva ta fram en nöddrottning kan verka bekvämt och billigt – men i längden är det ett recept på svaga samhällen.

Istället rekommenderar jag att man:

• Tillsätter en kvalitets drottning från säker avel

• Odla egna drottningar med larver i rätt ålder

• Undviker panikreaktioner i kupan som leder till nödlösningar

En välplanerad drottningbyte är en investering i starkare, friskare och mer produktiva bisamhällen.