Fettkroppen och protein

Proteiners roll i bisamhället och fettkroppens betydelse

Proteiner tillförs bisamhället uteslutande genom intag via mun och mag-tarmsystem hos unga bin och, i senare skeden, även hos unga drönare. När dessa proteiner väl har konsumerats och brutits ner, lagras de främst i fettkroppen – ett viktigt organ hos insekter som fungerar som både näringsreserv och metaboliskt centrum.

Fettkroppen har en nyckelfunktion som proteinreserv men spelar även en central roll i metabolism, immunförsvar, livslängd och avgiftningsprocesser – funktioner som kan jämföras med levern hos ryggradsdjur. Under produktion av fodersaft, enzymer, antikroppar eller vid avgiftning minskar fettkroppens volym och näringsinnehåll.

Binas exponering för föroreningar ökar mottagligheten för sjukdomar såsom Nosema och andra infektioner. När flera bisamhällen samexisterar på en plats, vilket skapar ett högt infektionstryck, ökar även känsligheten för miljögifter.

Idag vet vi att proteiner lagras både i form av bibröd i vaxramarna och, mer kritiskt, i binas fettkropp. Nykläckta bin har ett kroppsproteininnehåll motsvarande 31–37 % av kroppens torrsubstans. Under de första 14–15 dagarna konsumerar bina pollen och andra proteinrika ämnen, vilket kan höja proteinnivån till omkring 67 %, beroende på tillgång och kvalitet på födan samt mängden larver som behöver utfodras.

Om proteinreserven sjunker under 40 % av kroppens torrsubstans – vilket i extrema fall kan gå ned till 21 % – betraktas tillståndet som patologiskt. Detta påverkar binas livslängd, immunfunktioner och motståndskraft mot sjukdomar.

En bidragande faktor till minskad proteinreserv är parasitering av Varroa-kvalster. Även bin som under längre perioder arbetar intensivt som ambin eller dragbin, tömmer successivt sin fettkropp och kan nå nivåer på 25 % av kroppens proteininnehåll. I dessa fall reduceras livslängden drastiskt till cirka 8–12 dagar.

Bin som inte producerar fodersaft, till exempel vinterbin eller sommarbin som inte behöver mata yngel, behåller intakta proteinreserver och kan leva flera månader utan problem.

Om arbetsbinas livslängd reduceras till maximalt 19–20 dagar, indikerar detta ett samhälle i kollaps. Dessa kortlivade bin samlar nektar men inte pollen, vilket ytterligare påverkar samhällets proteinförsörjning.

Larver som matas av bin med mindre än 25 % kroppsligt protein dör ofta före sju dagars ålder eller blir uppätna (kannibalism), vilket är en överlevnadsstrategi för att spara resurser.

Ett välnärt bisamhälle på hösten kan föda upp två till tre generationer av friska bin på våren, utan att vara beroende av pollen från omgivningen. Proteiner kan således ses som en ärftlig resurs. Däremot tar det upp till 12 veckor att återställa en uttömd proteinreserv, vilket innebär att konsekvenserna av proteinbrist ärvs mellan generationer och påverkar samhällenas utveckling långsiktigt.

Vill du veta mer? Läs också https://mlbiodling.se/blogg/vetenskaplig-samanstallning-over-binas-proteinbehov